En dag för någon vecka sedan stannade vi till på en loppis utanför Gimo och hittade den här fina röda hattasken. När vi några dagar senare planerade nästa steg i omgörningen av vardagsrummet kom vi på att vi behövde två gamla resväskor i brunt skinn. Likadana.
– Hur ska vi hitta två som matchar, frågade Andreas.

Och jag visste det direkt. Någonstans, på någon av sommarens alla loppisar hade jag sett två dammiga resväskor långt in under en massa bråte. Om jag bara kunde minnas vilken loppis skulle saken vara biff. Vi åkte dit direkt för tredje gången samma vecka.
En av väskorna var kvar, men när vi frågade efter den andra, lite större, sa det fina äldre paret som höll loppisen i sin trädgård att de hade lagt undan den eftersom den egentligen var för fin för att säljas på loppis och att de istället skulle ställa ut den på en av höstens antikmässor. Tusan också, tänkte jag.

Nu kanske vi inte ens skulle få köpa den, eller vi skulle i alla fall inte komma billigt undan. Jag kunde inte dölja min besvikelse, men som den journalist jag är kunde jag inte låta bli att ställa en massa frågor. Jag är ju så nyfiken och undrade vilka mässor de skulle besöka, hur de samlade in alla fina saker de hade, och om de hade några andra fina resväskor som de inte hade ställt fram men som de kunde tänka sig att sälja.

Mannen gick i väg, in i sitt hus och efter ett tag kom han ut med den stora väskan som jag allra först ville köpa, (den näst understa på bilden).
Han försvann iväg igen och efter en lång stund kom han ut med två väskor till.
Alla lika snygga! Andreas och jag betalade för alla fyra väskor och gick hand i hand därifrån. Bakom oss stod det gamla paret och tittade leende efter oss.
– Nu vet jag någon som är glad, ropade mannen och syftade på mig.

Han anade inte hur nöjd jag var. Det här blev nog sommarens bästa loppisfynd. Väskorna kommer passa perfekt i vardagsrummet på vårt vita plankgolv hemma i stan.  Bilder kommer senare i höst när vi fått allt i ordning.