Så kom jag till Vintagemässan och upptäckte den femtio meter lång kön utanför, och väl inne var det knökfullt med folk. Så pass att man blir mör direkt och inte orkar prova något alls. Visst fanns det mycket fint, men också väldigt mycket…mindre fint.
Jag kom på att jag nog allra bäst gillar att fynda på mina små gömställen och guldkorn och inte tillsammans med alla andra stockholmare. Men för den som inte orkar vänta och leta är mässan en himmelsk dröm eftersom försäljarna har tagit med sig sina finaste plagg. Tyvärr är priserna därefter.
Så istället för att spendera lördagen och tusenlapparna på mässan blev det en promenad runt stan, lunch på stans godaste hamburgehak – Flippin’ Burgers och flera timmar tjejsnack med finaste sällskapet.
Här är ett gäng snapshots från mässan.
