Förr i tiden var huset ett hem för ensamstående kvinnor med barn och författaren Per Anders Fogelström bodde här som barn. När vi flyttade in fick vi höra att vår lägenhet varit en gammal portvaktarbostad och det förklarade kanske den konstiga detaljen i badrummet.
När vi flyttade in hade vi bebisblå väggar och en grön plastmatta i köket, en orange tapet i hallen och en pissoar i badrummet. Och han som bott där hade tapetserat runt garderoben i hallen för att han inte hade orkat lyfta fram den och tapetsera bakom. Men det verkade inte bekomma oss…
Efter en inflyttningsfest med omröstning så åkte pissoaren ut. Så småningom var det dags för projekt ”totalrenovering” och väldigt mycket slit. Ett tag övervägde vi schackrutigt golv för att vi inte kunde enas om svart eller vitt och grannen bjöds in för att skissa på den nya planritningen när vi hade kört fast. Brorsan hjälpte till att skruva upp köket, en fin vän tog fram tegelväggen bakom all puts och öppnade sedan en vinflaska med en sko och stänkte vin över hela köket.
Och de fantastiska grannarna har stått ut med att jag breder ut mig på innergården med stora pysselprojekt och målar, sågar och har mig. Alltid nyfikna, aldrig några sura miner.
Det har varit fantastiskt att bo här. Så många fina minnen. Men nu väntar nästa renoveringsprojekt: 114 kvadrat fördelat på två våningar knappt en kilometer bort.
Jag har nog aldrig riktigt visat hela lägenheten här på bloggen så nu passar jag på. Här på Hemnet hittar ni alla bilder.
Och ja såklart får ni följa med under nästa renovering.
