För den som alltid haft en egen tvättstuga är det kanske svårt att förstå min lycka. Pallen är ett nytt men kärt arvegods efter farmor och farfar som jag nyligen fick av pappa. Sopset från Iris hantverk.
Härom dagen visade jag er hur tvättstugan blev efter renoveringen och jag har fått ett par frågor kring tvättmaskinen eftersom jag kort nämnde att tvättmaskinen var självdoserande. Om hur det fungerar ska jag, i samarbete med Bosch, berätta mer strax, men först ska jag beskriva min totala lycka över att överhuvud taget ha en egen tvättstuga.
När vi tidigare bodde i stan hade vi först ingen tvättmaskin alls i lägenheten utan bara en tvättstuga fem trappor ner, ut på innergården och ner i källaren i grannhuset. En tvättstuga som vi delade med 40 andra hushåll. Det var faktiskt rejält struligt och resulterade ofta i att vi inte tvättade på flera veckor och när vi väl lyckats få en tvättid så hade vi ungefär fem, sex Ikeakassar fulla med smutstvätt – och var på riktigt dåligt humör. Ofta var vi tvungna att avsätta mer eller mindre en hel lördag eller söndag för att hinna få allt rent. Och ofta var torkskåpet trasigt.
Eftersom min bättre hälft är mäklare och nästan alltid har visningar på söndagar är lördagar vår enda gemensamma lediga dag och vi hade två val. Det första var att viga vår lediga lördag till att tvätta i en mörk och kall källare. Andra alternativet var att jag tvättade när han höll visningar på söndagen. Ofta föredrog jag alternativ två och jag tvingades bära de där fem kassarna trappa upp och trappa ner vilket gjorde mig på ganska dåligt humör, om jag ska vara ärlig, även om han såklart vägde upp med andra hushållssysslor. Att jag dessutom stod jag där och sträckte ut hans (och mina) skjortor medan de var blöta så att de inte skulle behöva strykas, gjorde inte saken bättre.
I vår familj har vi nämligen uppfunnit en genväg och hittills sluppit plocka fram strykjärnet. Nämligen den att dra i plaggen medan de är blöta för att sträcka ut de värsta rynkorna. När det är dags att ta på sig skjortan sprejar vi den med en blomspruta när den sitter på kroppen. Sen tar vi på oss kavajen ovanpå och åker till jobbet. Väl på jobbet har skjortan hunnit torka av kroppsvärmen och är slät och fin. Inte alltid ett så skönt sätt – framför allt inte på vintern – men det sparar tid och ork vill jag lova.
Numera turas vi nog om att tvätta här hemma…
Hur som helst, det här med att tvätta var i mitt huvud som ett enda stort mörkgrått åskmoln förut. Men nu äntligen slipper vi strulet med att hitta en ledig tvättid, bära tunga kassar upp- och ner för trapporna, rännandet som krävs för att lassa i, plocka ur tvättmaskin, hänga upp på tork, lassa i och plocka ur tumlare och ta upp tvätten från tvättstugan – i källaren i huset tvärs över gården. Äntligen har vi vår egen tvättstuga och vi kan tvätta bara en maskin på kvällen lite när vi vill utan att boka tid veckor i förväg. Sån lyx!
När jag var barn berättade mamma att hon hade gått ner till tvättstugan i vårt hus och sorterat tvätt i sömnen. Då tyckte jag att hon var knäpp. Nu känns det mindre märkligt med tanke på hur mycket tid jag själv spenderar i nya tvättstugan. Rostfri diskbänk från Stala, tvättkorg från Ikea.
Sedan vi fick Lilla T är vi ju i mer behov av en funktionell och smidig tvättstuga än någonsin. Därför tog jag hjälp av Bosch i valet av vitvaror och fick hjälp med att välja ut en tvättmaskin och tumlare som skulle passa vår familj.
Bosch ägs till 92 procent av en stiftelse och en stor del av överskottet går till, förutom utveckling av nya och befintliga produkter, också till en massa bra saker. Bosch grundare, Robert Bosch, startade till exempel ett sjukhus i Tyskland på trettiotalet, som än idag drivs av medel från Bosch och är en plats för vård av patienter, utbildning av sjukvårdspersonal och forskning kring kroniska sjukdomar såsom demens. Sedan stiftelsen startades på sextiotalet har den spenderat 1,4 biljoner euro på välgörenhet och projekt kring hälsa, integration och hållbarhet och den stöttar årligen drygt 800 olika projekt och initiativ inom de här områdena. Det känns bra i magen och hjärtat att veta, tycker jag. Efter att ha fått veta det känner jag mig nästan lite stolt över att ha Boschs produkter i mitt hem. Hur som helst, tillbaka till vitvarorna.
Så smidigt att slippa lägga i tvätt- och mjukmedel varje gång. Necessär som jag förvarar klädnypor i, från Iris hantverk.
Tvättmaskinen (WAYH2899SN) har en så kallad I-dos-funktion, vilket innebär att att du häller i en hel flaska flytande tvättmedel och mjukmedel vid ett tillfälle och sedan portionerar maskinen själv ut rätt mängd varje gång du sätter igång en maskin. Tvätten vägs för att rätt mängd tvättmedel och mjukmedel ska användas och en vattensensor känner av hur smutsig tvätten är och hur mycket vatten och medel som behövs. Så fiffigt sätt att spara på miljön och på min plånbok. Tvättmaskinen har också en ”home connect”-funktion och vi har kopplat upp den mot vårt wifi så att vi kan fjärrstyra den via en app i mobilen när vi inte är hemma. Briljant.
På helgerna försöker jag hinna med att hänga tvätten utomhus när vi ändå är ute i trädgården, till vardags åker det mesta in i tumlaren fort som tusan.
Och vet ni, torktumlaren! Den här modellen (WTY87859SN) kan visserligen inte tumla precis allt men den har ett eget program för tumling av skjortor. Så nu slipper vi gå till jobbet med blötsprejade skjortor mot kroppen. Hurra!
Jag är inte mycket för teknik men när den gör vardagen lättare och effektivare då är den värd sin vikt i guld – särskilt efter att vi fått barn och det känns som att tiden aldrig räcker till.
Den här tvättkorgen skymtade lite grann i en av bilderna förra veckan här på bloggen och då var ni några som undrade kring hur den såg ut. Så här kommer en bild på hela. Den är ett vintagefynd från USA och går att fälla ihop så att den blir helt platt när den inte används.
Reklamsamarbete: Inlägget presenteras tillsammans med Bosch.
Foto: Angelica Söderberg
