Nattlampan som gör mörkret mindre läskigt och ger föräldrar lite lugn och ro

I Lilla T:s ögon är den här rektangulära ljuskällan ganska ointressant både på kvällen och på dagen. Plastdjuren är mycket roligare. För mig är nattlampan med ljussensor ett högst intressant tillskott hemma. 

När jag var barn fanns det nattlampor som såg ut som djur eller figurer som man stoppade i eluttaget, så att det såg ut som om ett djurhuvud stack ut ur väggen.

Jag har funderat mycket på sådana där och undrat varför man vill fånga barns uppmärksamhet praktiskt taget i ett eluttag. Om det sticker ut ett djurhuvud från väggen – som dessutom lyser – är det väl självklart att små barn blir nyfikna och sätter sina fingrar där, tänker jag.

Utifrån mina funderingar hade jag bestämt mig för att inte ha någon nattlampa i eluttaget i Lilla T:s rum, men som med så mycket annat man bestämmer sig för när man får barn har jag fått äta upp att jag sagt även detta.

När  Lilla T skulle lära sig att somna på egen hand bröt storgråt ut varje kväll i samma stund som jag släckte lampan. Lät jag taklampan vara tänd grät han inte men läggningen tog dubbelt så lång tid. Det mest effektiva var att ha mörkt i rummet även om han storgrät en stund. Tände jag sänglampan slutade han gråta för att sedan börja om jag släckte. Eftersom han inte pratar än är det svårt att förstå men jag uppfattade det som om han tyckte att mörkret var lite läskigt.

Nattlampa från Ledvance, djuren fyndade på loppis, tavla från Facsimile.se. 

Lösningen hette såklart nattlampa även om jag ska erkänna att jag var skeptisk, men jag hittade tack och lov en som inte pockade på hans uppmärksamhet eller manade till lek och bus. En enkel vit ”OSRAM Lunetta Shine” med ett varmt sken och sensor så att den tänds när det skymmer och släcks när det blir ljust.

Igår testade jag att ha nattlampan tänd i eluttaget vid fotändan av sängen och kors i taket, hör och häpna och prisa gudarna – Lilla T somnade utan gråt.

Som trött och rätt sliten småbarnsmamma kan små saker göra underverk för humöret. Nu hoppas jag att life hacket med nattlampan funkar i morgon också. Vad tror ni? Och hur hanterar ni mörkrädda barn?

Nappen är nu en ständig följeslagare…

PS. Jag ska också erkänna att jag hade en fix idé om att aldrig börja med napp för att det skulle bli så jobbigt för honom att sluta sen. Men nappen har gjort under för hela familjens nattsömn i ungefär ett och ett halvt år nu. What ever works har med tiden blivit lite av ett ledord här hemma.

Reklamsamarbete: Inlägget presenteras tillsammans med Ledvance som ställer ut sina belysningsprodukter på Stockholm Furniture & Light Fair i monter C14:40.