Härom dagen berättade jag hur nöjd jag är över att vår robotdammsugare suger upp det barnen lämnar på golvet efter varje måltid. Jag är också sjukt glad över ha tidsinställt robotdammsugaren så att den varje dag tar en sväng i kök, vardagsrum och våra sovrum. Jag ska berätta varför.
När Lilla T var ungefär två år var han sjuk jämt. Varenda liten rossling hos något annat barn på förskolan följde med honom hem och blev en utdragen historia. Han hade förkylningsastma som vi behandlade varje gång han blev sjuk, men även om astman aldrig var akut eller han sällan blev jättedålig av förkylningen så var dilemmat att han blev sjuk så ofta. På ett år hade vi mer än hundra vabbdagar. Då är alla helger som han var sjuk inte inräknade.
Jag fick nog. Det skar i mammahjärtat att se honom så totaldäckad av varenda litet virus och jag kände på mig att det inte stod helt rätt till.
Efter att ha gjort en snabb gallup bland vänner och fått reda på att de snittade på kanske 20–30 vabbdagar bokade jag en tid hos en läkare på bvc för att diskutera saken. Han kontrade med ”jag har träffat fler barn än dig, det är så här det är med små barn”. Då exploderade jag.
Han ville varken göra någon undersökning, ta några prover eller göra någon utredning, trots att Lilla T redan hade konstaterad förkylningsastma. Allt var tydligen precis som det skulle. Jag förstod ju att Lilla T inte var dödsjuk, men det var ju uppenbarligen något som inte stod helt rätt till…
Jag sökte oss vidare till en annan barnläkare, som tog oss på stort allvar direkt. Under ett besök lyssnade hon på hans lungor, tog många blodprover för att utesluta immunbristsjukdomar och allvarliga diagnoser och kunde sedan konstatera att han hade astma, inte bara förkylningsastma. Han fick aldrig akut andnöd men hade under lång tid gått omedicinerad och kroppen kämpade hela tiden lite grann med andningen så att när förskolevirusen slog till blev det för mycket.
Samma dag påbörjade vi en behandling med inhalatorer och tabletter – och den efterföljande hösten var Lilla T bara hemma sjuk från föris fem dagar. Det förändrade vardagen för hela familjen. Men framför allt förändrade det Lilla T. Han blev gladare, friskare och orkade mer. En förändring som var fantastisk att uppleva. Tänk om vi hade nöjt oss med ”det är så det är med små barn”.
Idag har Lilla T tack och lov blivit bättre i sin astma och, precis som den fantastiska läkaren trodde, vuxit ifrån det lite grann. Nu behöver han inte längre någon behandling under de friska perioderna, och håller sig frisk i längre perioder.
Om man har astma är det extra viktigt att hålla det rent och städat hemma. Och helst inte dammsuga så att dammet virvlar omkring nära den som är astmatiker. Vi har alltid varit noga med städning. Dammsugaren och sopborsten har alltid stått framme och jobbar jag hemma så har det varit mer regel än undantag att jag kört en sväng med dammsugaren efter att barnen körts till förskolan, innan jag börjat med dagens jobb.
Självtömning – en deal breaker i valet av robotdammsugare
Nu har vi sedan en tid tillbaka robotdammsugaren i7+ hemma. Jag drog mig länge för att skaffa en robotdammsugare eftersom de flesta ändå ska tömmas så ofta. Med många dammsugare man tömmer själv tycker jag att det ofta slutar med att man med händerna står och gräver ur skräpet ur den lilla behållaren och att hälften ramlar vid sidan av soppåsen i alla fall. Jag tänkte att vi skulle dra oss för tömningen, att robotdammsugaren då skulle bli stående och inte användas när den blev full.
Den här robotdammsugaren har automatisk tömning. I valet av robotdammsugare var självtömningsfunktionen en deal breaker för mig. Det betyder att den själv känner av när den behöver tömmas. Då tar den sig tillbaka till laddstationen och tömmer automatiskt. Det den sugit upp samlas upp i en försluten dammsugarpåse i den svarta laddstationen som ni ser här på bilderna. Påsen ser ut ungefär som den man har i en vanlig dammsugare och när den är full tar man enkelt ur den, slänger den och sätter i en ny precis som på en vanlig dammsugare.
Jag inledde ju det här inlägget med att berätta att jag är glad över att ha tidsinställt robotdammsugaren så att den varje dag tar en sväng i kök, vardagsrum och våra sovrum. Så att det alltid är nystädat och jag slipper städa innan jag jag kan börja jobba på morgonen eller vi vuxna kan få lite egen tid när barnen lagt sig.
Nu hinner aldrig ens den där dagen uppstå när man ser dammet eller skräpet men faktiskt inte orkar eller hinner dammsuga. För sådana dagar fanns ju även i vår familj. Före i7+.
Reklam: Inlägget presenteras i samarbete med iRobot.
