Idag ska jag presentera ett helt nytt projekt här på Hemmafixbloggen. Ett som jag aldrig tagit mig an tidigare – och som jag aldrig trodde att jag skulle ge mig in i. Men som jag hoppas ska bli magiskt.
Som Pippi Långstrump skulle ha sagt ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”.
Jag ska renovera en husbil. Från 90-talet. Svinful faktiskt, om jag ska vara ärlig. Men svinkul!
När jag var liten drömde jag om typ en sån här buss. En folkabuss, som målats blommig. Vår nya husbil har långt ifrån samma charm som den här gröna bussen eller min blommiga dröm, men det är åt det här hållet som jag tänker mig familjens kommande äventyr. Att bara kunna köra så långt in i skogen man kommer på en liten, liten väg och stanna om man vill. Foto: Unsplash.
Naturen som huvudingrediens
Livet ombord på segelbåten satte sina spår i vår familj. Det var långt ifrån alltid enkelt, lustfyllt och ett paradisliv som man kanske kan tro. Livet blev vardag även där. Men! Det var ett annorlunda liv, en frihet som vår familj aldrig haft på det sättet och helt magiskt att leva så otroligt nära naturen. Det var inget annat än fantastiskt.
Vi mådde bra av att anpassa varje dag efter väder, resa dit vindarna tog oss. Det var otroligt spännande att sitta vid styrplatsen när vi var på toppen av en stor våg och känna hur mäktigt livet kan vara, och när vi sen kom ner i vågdalen påminnas av hur små vi människor är och hur oerhört kraftfull naturen kan vara. Det gjorde gott för oss som familj att guppas till sömns varje kväll, fylla dagarna med aktiviteter som helt utgick från naturen som huvudingrediens, att ständigt leva utomhus i frisk luft, vakna när solen gick upp och somna en stund efter att solen gick ner.
Jag och min man är egenföretagare. För en del innebär det stor frihet. För oss innebär det förvisso flexibilitet i vardagspusslet men allt som oftast också mycket jobb på dagar, kvällar, helger och ibland även nätter. Vi älskar våra jobb, det vore en lögn att säga något annat. Men vi älskar tid tillsammans och upplevelser i natur mer. Och det blev väldigt tydligt medan vi var iväg. Att leva hand i hand med naturen i åtta månader gjorde oss oerhört gott.
Flykt från ekorrhjulet
Vi båda hade nog tänkt att jobba lite på distans och hålla en tätare kontakt med den delen av verksamheten som fortsatte hemma, men ikapp med att vågorna gungade växte också ett ökat behov av frihet, vila och andra utmaningar. När vi så gott som dagligen kunde snorkla med havssköldpaddor, leka i vågorna vid strandkanten och vandra i regnskog kändes det som om ingenting annat var viktigt än att vara just där, just då. Just där, just då. En känsla så viktig för ens mående, men som var länge sen vi hade känt hemma i vardagens ekorrhjul.
Just här, just nu. En viktig tanke, som satte sina spår.
Nu är vi hemma igen och det känns lite som att springa in i en vägg, för hela familjen. Barnen som i åtta månader gått runt i badshorts, trosor eller kalsonger ser inga anledningar till att plötsligt börja klä på sig. Lilla T sa på fullaste allvar att han tänkte gå barfota till skolan, härom dagen. Min man vrider på sig obekvämt när kostymen ska på om morgnarna och jag längtar efter dagar när inga tider behöver passas, ingens hår behöver tvättas eller kammas och det kan få gå dagar innan jag tittar mig själv i spegeln. Jag längtar också efter frisk luft utanför storstaden, barfotaliv och – det kanske låter klyschigt men – havet, skogen och ängarna som främsta tidsfördriv.
Vår familj är inte en ”vi går på zoo”-familj. Vi är mer en familj som sätter oss på huk mitt på en stig i skogen och kollar på daggmaskar eller med gummistövlar i en å och kollar på grodyngel. Eller vandrar till den mäktigaste forsen, vackraste fjället eller tar oss över stock och sten för att komma till stranden där ingen annan satt sina fötter och vi kan bada nakna.
Hur nice ser inte det här ut? Det känns nästan som båtlivet. I Karibien stannade vi till vid helt folktomma små öar och lagade mat på stranden medan solen gick ner.
”Wow!”
Det vill vi fortsätta med. Det har varit den starkaste tanke hos alla i familjen sedan vi kom hem. Och känna friheten att inte bara göra det på lördagar mellan klockan 10 och 15 – utan mer, oftare och större.
Vi vill helt enkelt ta med en del av livet från båten och leva närmare naturen, som en del av naturen även här hemma. På så sätt tror vi att hela familjens liv kommer att kännas mer och större och att vi oftare kommer att känna ”wow, vi lever”.
Under hösten, vintern och våren kommer ni att få hänga med på en husbilsrenovering där jag ska skapa familjens hem på fyra hjul.
Med den här husbilen ska vi förverkliga familjens dröm om att lite mer och oftare kunna leva under längre perioder mitt i naturen.
Husbilen är från 90-talet och precis sådär ocharmig som ni kanske tänker er nittiotalet. Men jag känner att den har potential. Det kittlar i magen av tanken att sätta igång.
Hoppas att ni vill följa med!
Lite senare i veckan ska jag visa er hur den ser ut. Kika in då vetja!
