När jag skrev min bok härom året berättade jag att det var här, på den här farstukvisten som jag landade och hämtade kraft. Och här är jag nu. Och ni kan ju tro att så är det även i år.
Innan vi fick barn var frukost på trappen en stund av lugn och ro, en kopp te och några varv kortspel. Numera är frukostarna tidigarelagda och oftast placerade på altanen eftersom björken skymmer trappen från solen så tidigt på morgonen. Och ofta övergår frukosten till någon typ av hindebanebyggande på gräsmattan.
Men bland det härligaste jag vet är att gå ut och sätta mig på trappen på kvällen när våra barn och alla barn i närheten somnat. Och bara lyssna på tystnaden, humlorna som fortfarande låter och doften av sommar på landet.
Även i år är det här jag hämtar kraft efter en ganska så slitig vår. I boken berättar jag att jag efter några dagar på landet ofta får lust och kli i fingrarna att sätta igång med något projekt. I år blir det nog en lekstuga eftersom Lilla T gått på byggkollo och vill fortsätta bygga minihus även här på landet. Och Lilla G drömmer ju om en glasskiosk någon annanstans än i det gamla hönshuset.
