Jag har inte skrivit här sedan i fredags. Det blogginlägg jag höll på att skriva där på eftermiddagen när det fasansfulla hände på Drottninggatan i Stockholm blev liggandes. Jag hade inte alls någon lust att publicera det eller något annat över huvdtaget. Jag tappade helt inspirationen till att blogga om hemmafix och inredning. . Inget sånt här har ju någon betydelse när något så fruktansvärt händer. Luften gick ur mig precis som för många andra. Jag behövde helt enkelt ett par dagars andrum för att landa, tänka, känna och samla kraft.
Mina tankar har de senaste dagarna funnits hos de drabbades familjer och vänner, hos polis och räddningstjänst som slitit hårt och hos alla mina journalistkollegor som jobbat dygnet runt för att bevaka händelsen och dess efterdyningar.
Hatet skrämde nog oss alla för en stund, men bara några timmar efter enades Stockholms invånare och staden svämmade över av kärlek och förståelse. Överallt ryckte invånare ut och hjälpte varandra där det behövdes. Gamla fick hjälp hem med matkassar, de som hade bilar skjutsade hem folk när kollektivtrafiken stod still, folk öppnade sina hem genom skyltar vid portarna för de som inte kunde ta sig hem, och pizzor delades ut till hungriga på stan. Så fantastiskt många hjälpande händer som sträcktes ut. Jag är stolt och rörd över hur fina stockholmarna varit de senaste dagarna. Se bara på gårdagens kärleksmanifestation – som en enda lång gruppkram. Och så oerhört många som tog sig till city för att visa att kärlek, förståelse och öppenhet segrar över hat och ondska. Så vackert att se.
Så sakteliga återgår livet till det vanliga även om vi alltid kommer att minnas. Som alltid när sådant här händer fungerar det som en påminnelse om allt det fina man har och hur lyckligt lottad man är. Ta hand om och var rädda om varandra där ute.
På bilden här ovanför ser ni en ljustavla som jag gjorde för något år sedan. Jag tycker att budskapet känns aktuellt just nu.
