Nu har vi bott i huset i drygt ett år, fått uppleva alla årstider vid sjön – skottat snö, torkat frömjöl på utemöbler. Åkt skridskor på isen, haft grillkvällar i kvällssolen, badat i vattenspridaren på gräsmattan, plockat jordgubbar och hallon i landet – och vi älskar det.
Därför har vi sålt lägenheten och idag tänkte jag visa er ett sista svep och gå en sista husesyn innan jag stänger ytterdörren och lämnar över nycklarna. Nycklarna är visserligen redan överlämnade och dörren stängd i verkligheten eftersom försäljningen gick så fort och aldrig lades ut på Hemnet, men rent känslomässigt kommer det här nog alltid att vara min drömlägenhet och dörren aldrig riktigt stängas…
Det här köket har ni sett tidigare, men jag visar det igen. Det var nämligen det vi föll för när vi köpte lägenheten. Och är det enda vi inte gjort om. Resten av lägenheten har vi gjort det mesta med. Golven har slipats och behandlats med vit hårdvaxolja, väggarna har antingen bredspacklats eller klätts med renoveringstapet och målats. Taken har målats och en del väggar revs.
Här har vi njutit av många härliga frukostar och såklart andra måltider, men frukostarna var som allra mysigast med läsning i lugn och ro, samtal i timmar och flera omgångar te. Jag minns att det ofta (innan vi fick barn)kändes som om vi var på en weekendresa när vi satt här på lördagmorgnar och njöt av lugn och ro bara vi två.
Trappan ledde upp till sovrummet med utsikt över Södermalms takåsar. Jag älskade att sovrummet var en våning upp så att man inte behövde bädda sängen när man fick gäster eftersom ingen ändå aldrig gick upp dit.
Om somrarna blev det ganska varmt så då sov vi med öppna takfönster. Och här fanns också plats för sjukt mycket kläder, och det är ju faktiskt en riktig dröm när man inte behöver trycka och pressa in ren tvätt utan att det alltid finns gott om plats. Sådan lyx hade jag aldrig haft innan jag flyttade hit.
Mitt arbetsrum med utgång till balkongen ser ni här under. Jag älskade det gamla plankgolvet som skiljde sig från golvet i resten av lägenheten. I och med att plankorna redan var skavda av tidens tand och mer ruffa än det andra golvet så kunde jag våga gå loss med lite snickrande här inne när jag drog igång alla mina hemmafixprojekt. Ibland såg det så här välstädat ut under perioder då jag hade mycket skrivbordsjobb, men under veckor med mer snickrande kunde det till viss del vara inklätt med papp och täckplast och ha verktyg och färgburkar överallt.
Här spenderade jag också mycket tid när Lilla T var liten och jag trollade för att få ihop föräldraledighet och eget företagande. Jag minns att jag ofta satt i den där gungstolen och ammade och när han sedan somnade kunde jag lägga ner honom på en mjuk pläd eller madrass på golvet och förflytta mig till skrivbordet för lite jobb.
När han blev lite äldre kunde jag låta honom gå loss på andra sidan väggen i sitt rum. Jag älskar ju den här tapeten så pass mycket att hans rum i huset också tapetserades med blomstertapeten.
Från vardagsrummets fönster hade vi utsikt mot Sofia kyrka. Vi älskade det här rummet för att det var så stort, ljust och öppet. Här har vi firat nyår, haft svensexa med indisk danskurs, landat efter förlossning och haft flera drinkkvällar. Utöver alla vardagskvällar förstås.
Sammanfattningsvis bodde vi här några härliga år av livet, de sista åren utan barn bara vi två. En speciell tid i en speciell lägenhet som jag alltid kommer att minnas som något alldeles extra. Nu går den vidare till ett annat spännande par som vi önskar stort lycka till och hoppas att de kommer att trivas.
Foto: Henrik Nero.
