Inom en armlängds avstånd. Det är så vi jobbar numera.
Det här året har gjort mig smått galen. Nu tror ni kanske att covid har satt griller i huvudet på mig, men det är inte det. Det är mängden av kladdig mat som är där jag minst av allt vill att det ska vara – på golvet, under strumporna och i soffan.
För drygt ett år sedan födde jag ju vårt andra barn och gick på föräldraledighet. Min dotter Lilla G tycker mycket om mat och att prova nya smaker – så länge hon får äta själv. Det tyckte hon var kul långt innan hon ens hade förmågan att föra hand från tallrik till mun. Det var som när man själv körde halkbanan innan uppkörning för körkortet. En enda slippery slope, med noll kontroll och full fart framåt. Det tyckte man ju var störtkul. Det gör Lilla G också. Jag, not so much. Ni kan ju tänka er kladd av mosad mat och yttepyttebitar överallt. Hej ris under strumporna – finns det något värre?
Jag kan inte säga det tydligare, men jag är utled less på att mata, torka, kladda och byta. För när jag precis är klar och allt är rent, torrt och fläckfritt så är det snart dags igen för nästa måltid. Att hamna på golvet. Barn äter alldeles för ofta, tänker en trött mamma (läs: jag).
Lilla G:s roligaste tidsfördriv är att få öppna luckorna och riva ut förpackningarna med torrvaror. Ibland när jag lagar middag öppnar jag skåpet bara för att hålla henne sysselsatt. För att mina armar inte räcker till. Men så får jag ju också städa upp sedan…
Mitt humör är tätt sammankopplat med ett fint och rent hem, för att vara ärlig. Lilla G:s första år har därför varit en utmaning där det känns som att jag ibland inte gjort annat än kånkat dammsugaren upp och ner för trappan här hemma.
Till att jag flippade. På att kånka och lägga så mycket tid på att städa.
Lägg därtill att när både jag och min bättre hälft under kontorstid förvandlar köksbord till arbetsplats så blir det ju extra trist att ha frukostflingorna liggandes kvar under bordet. Förut, när man fortfarande jobbade på en arbetsplats, kunde man ändå låta brödsmulorna och ibland halva mackor ligga kvar på golvet och liksom fly fältet, åka till jobbet och bli på bättre humör igen för att man i alla fall slapp se eländet. Numera är man ju liksom hemma dygnet runt, sju dagar i veckan. Dammsuger man inte upp frukosten på morgonen får man inte bara se den igen lagom till man sätter sig för middag, utan man har den under fötterna hela dagen – oavsett om man jobbar eller är föräldraledig.
Så jag laddade upp för en match med en riktig superhjälte. Den vanliga dammsugaren, tung som ett betongblock och sjuttioelva meter sladd, blev förpassad till tvättstugan för gott. Istället fick vi en ny inneboende med fullt ös. Nämligen en batteridriven superduper-dammsugare. Jag minns att vi hade en när vår fyraåring var liten, men den levde inte upp till förväntningarna och fick stanna kvar i lägenheten när vi flyttade till hus.
Den har många munstycken, men så här får den ofta följa med ett varv ut i bilen eller till och med till sommarstugan. Perfekt på båten sen.
Jag säger superduper eftersom det är världens drag i den. Nu används den flera gånger om dagen och gör oss föräldrar på riktigt bra humör. Jag känner mig befriad från konstant matmos under strumporna och drar mig liksom inte längre för att äta och mata.
För röjningen av golvet som följer varje måltid är liksom klar innan fyraåringen har hunnit ta sig från bordet till badrummet för att tvätta händerna. Typ.
Högst upp på handtaget sitter batteriet, samma som funkar till många av mina verktyg. Så smart.
Dammsugaren Bosch Unlimited serie 8 drivs av samma batteri som min skruvdragare och sticksåg vilket är väldigt smidigt. Har vi glömt att ladda ett batteri, så finns det alltid något som är fulladdat och gör dammsugaren till en osviklig vardagshjälte som aldrig blir trött efter maten.
Den här modellen har placerat sig bäst i test av Råd & rön när de jämförde 77 olika skaftdammsugare. Och nu kan även den här familjen genom hårda prövningar intyga att den är sjukt stark.
Och maten, vad suger dammsugaren i sig då? Ja, det mesta faktiskt. Ärtor, halva köttbullar, kokt broccoli, okokta makaroner som rivs ur skafferiet av små barnhänder.
Härom dagen käkade den upp fotbollsplansgrus som barnen fått med sig in i bilen. Och även om det säkert inte är rekommenderat att mata dammsugaren med så svårtuggade saker som jord så gick allt vi spillde på golvet när vi planterade om våra blomskott i större krukor härom dagen, faktiskt ner. I ett enda stort glufs, rakt in i munstycket.
Förmodligen inget Bosch rekommenderar eller som jag ens förväntade mig att den skulle sluka med hull och hår, men ibland äter både barn och dammsugare ohälsosamt. Helt utan protester. Så leker livet i en barnfamlj. På gott och ont.
Om du går i tankarna att köpa ny dammsugare tycker jag att du ska passa på just nu. Fram till 30 april får du en batteridriven borrhammare eller grästrimmer när du köper en Bosch Unlimited serie 8.
Så fiffigt munstycke som kommer åt överallt. Här använde jag det för att suga upp jorden som hamnat på den ena köklådan som är utdragen lite grann. Perfekt för att fånga upp jorden innan det åkte ner i lådan. Också bra för att komma åt mellan och under sätena i bilen.
Reklam: Inlägget presenteras i samarbete med Bosch.
