Så här ser den alltså ut, vårt nya vrålåk.
Det tog tre dagar efter att vi kommit hem till Sverige till att jag och min man började leta efter nya sätt att uppleva och leva nära naturen. Den friheten vi hade på segelbåten, och den känslan av att färdas dit naturen tar oss ville vi fortsätta uppleva igen. Snart!
Även om det mycket väl kan bli en båt framöver så ser vi nu fram emot något helt annat.
Nämligen ett vrålåk till husbil!
En splitterny husbil var förstås inget alternativ för en familj som vår, men i mitt huvud är den snart finare än så.
Som om tiden stått still
Under hösten och vintern ska ni, som jag började att berätta igår, få följa min renoveringsprocess av husbilen som än så länge inte har fått något namn. Vad tycker ni att den ska heta?
Den är nu så ocharmig att jag nästan skäms inför grannarna när den står i trädgården och skymmer deras utsikt och inuti är det som om tiden stått still sedan jag kysstes för första gången.
Men bakom datorskärmen när jag skriver det här ligger provbitar av golv, färgprover, tapetprover och lappar av textil. Ni känner ju mig, även om jag förvisso kan leva enkelt, gillar jag att ha det vackert omkring mig. Det var ju ändå jag som tog med mig batteridrivna blockljus, solcellsdrivna ljusslingor, spegelskivor, ballonger och tårtljus över Atlanten för att pimpa båten med och göra både vardagen och speciella tillfällen extra härliga.
Och fin ska husbilen också bli! Visst sa jag vrålåk?
Det gällde att vara snabb
Tre minuter efter att annonsen om en Fiat Lmc Liberty 630R lades ut på Blocket ringde min man säljaren. När säljaren inte svarat eller ringt upp efter fem minuter var det jag som skickade ett sms och då fick jag svar att vi var välkomna att titta på den. Eftersom vi redan hade varit för sena på bollen på en annan husbil på andrahandsmarknaden när vi kontaktade säljaren tjugo minuter efter att annonsen lagts ut så var vi nu måna om att verkligen hänga på låset och vara först. Vi gav oss av till Skutskär med våra två barn och bestämde oss på stående fot att köpa den. Vi var först och den blev vår.
När Lilla T satte sig i sätet sa han ”Åh som på båten, här vill jag bo.”
Lilla T med nyårsmiddagen i högsta hugg förra december, ombord på båten.
Vi har alltid älskat naturen, att plocka bär och svamp i skogen på hösten eller fiska vid bryggan på sommaren, och njuta av sjön vid huset med långfärdsskridskor och längdskidor på vintern och bad och kanot på sommaren. Men så snart vi hade lämnat segelbåten och kommit hem till Sverige igen saknade vi friheten att ta det vi behöver med oss och inte bara njuta av naturen på utflykter över dagen utan mer på riktigt känna oss som en del av naturen, uppleva den på riktigt och leva med den under längre perioder.
Leva med naturen
Jag som var grön på segling innan vi gav oss iväg förra hösten tyckte till en början att havet och de höga vågorna var skräckinjagande. Jag minns att jag flera gånger satt där på styrplatsen och såg ut över vågorna de första veckorna och hade svårt att tänka på annat än vad som skulle hända om någon av oss vuxna eller gud förbjude någon av de icke simkunniga barnen ramlade i.
Inte alltid så här platt, men alltid så här vackert.
Med tiden vande jag mig vid vågorna och vindarna och då fullkomligt älskade jag det. Rädslorna släppte, även om respekten hela tiden fanns kvar. Det var väldigt speciellt att bo på havet, ha sitt ”hus” med sig och färdas dit vinden blåste. Jag minns alla gånger som jag och Lilla T suttit och pekat ut flygfiskar bland vågorna, revat ut fiskelina och försökt fundera ut figurer som molnen föreställde. Alla gånger vi läst av molnen och anpassat oss efter vädret. De gånger vi guppat till sömns och de gånger vi sjöstuvat och trots det fått städa upp bland leksaker och kökssaker som farit tvärs igenom båten på grund av vågorna. Alla de gånger naturen varit magiskt vacker och de gånger den givit oss barn som kräkts.
Det är något väldigt speciellt med att leva så nära naturen, få njuta av den och respektera dess krafter. Låta den ha sin gilla (ibland stormiga) gång och anpassa sig efter den. Få ett äventyr tack vare den och allt som den har att ge som blir vårt äventyr som lever i minnet för resten av livet.
Off the grid, here we come
Jag är med andra ord säkerligen ingen campingplatsperson som bygger permanenta året runt-altaner runt min husbil, utan mer typen som vill stanna där tystnaden är. Där bara de snöklädda fjällen bländar i solen, där vågorna slår eller forsen susar och rusar. Där mörkret faller och stjärnfallen blir desto tydligare. Där stranden står tom så snart solen gått ner och badgästerna hem. Allt det där behöver vi ju inte resa långt för.
Det finns ganska nära oss och vi kan ta oss dit landvägen i vår egen takt. Lite som en snigel med huset på ryggen typ. Ja, ni fattar.
Vi ser fram emot att njuta av Sverige och resten av Norden. Här är till exempel en målbild från Lofoten, där vi aldrig varit. Foto: Unsplash.
Mycket att göra i vinter
Husbilen är från 1998 och ska genomgå en renovering invändigt och förmodligen även utvändigt. Alla delar av omgörningen har jag inte helt planerat färdigt än men nu vill jag inte vänta längre med att berätta för er. Jag vill ju att ni ska få följa med i processen vartefter den sker här hemma i trädgården. Så även om jag har mycket att läsa in mig på och lära mig om och många val att göra så kommer jag att dela med mig om det mesta här i bloggen steg för steg. Renoveringsresan börjar nu helt enkelt.
Husbilen ska också få sig en genomgång rent funktionsmässigt så att den inte stannar längs de svenska landsvägarna i sommar. Nu i veckan ska den till verkstan. Och jag siktar också på att den liksom båten ska bli självförsörjande när det kommer till el för att driva allt som hör husbilslivet till.
Ännu en av alla målbilder. Att kunna komma riktigt nära några av naturens vackraste platser dit få tar sig. Foto: Unsplash.
Full fart framåt!
Under förra och denna veckan kickar jag igång två stora projekt och följetonger här på bloggen. Den ena handlar om något så sexigt som elförbrukning. Men som just i år är på allas läppar. Det har ni redan fått läsa om förra veckan.
Den andra serien handlar alltså om campingliv – eller snarare om att renovera en husbil hämtad från 90-talet, för att kunna leva friare.
Ja, ni läste alltså rätt. Men nej, Hemmafixbloggen kommer såklart fortsättningsvis också att handla om inredning, göra om möbler och om att skapa vackra hem och miljöer. Det finns alltid kvar.
Det kommer med andra ord att bli full fart här i mina kanaler. Nu kör vi!
