Jag har längtat, mina barn har längtat, min man har längtat och ni läsare har längtat. Grannarna har varit nyfikna, kollegor har frågat och seglingsvänner från Karibien har följt processen. Vi är många som har följt min husbilsrenovering och sett fram emot att den ska bli klar. När jag uppdaterat bloggen och berättat att jag målat, rivit ut heltäckningsmattor och tapetserat har ni hejat på, och när uppdateringarna dröjt har ni mejlat och frågat hur det går och undrat när nästa uppdatering kommer.
Renoveringen har aldrig varit särskilt svår. Det är nog den vanligaste frågan jag fått. Om det är svårt att renovera husbil. Men nej, det har inte varit svårt alls. Däremot har det tagit en evighet. Det är så många skrymslen och vrår som är svårt att komma åt och alla bulliga former som svänger och buktar är svåra att jobba med. Det är så husbilen är byggd och att den dessutom är ett kvarts sekel gammal gör ju också att den har sina brister och skevheter som är svåra att jobba med, dölja och laga. Det har helt enkelt tagit lång tid. Men aldrig svårt.
Idag ska ni få en sammanfattning av min husbilsrenovering där jag berättar steg för steg vad jag gjort och hur jag gjort.
Nu så. I slutet av förra sommaren köpte jag alltså en husbil i skutskär. Tre minuter efter att annonsen om en Fiat Lmc Liberty 630R lades ut på Blocket ringde min man säljaren. När säljaren inte svarat eller ringt upp efter fem minuter var det jag som skickade ett sms och då fick jag svar att vi var välkomna att titta på den. Eftersom vi redan hade varit för sena på bollen på en annan husbil på andrahandsmarknaden när vi kontaktade säljaren tjugo minuter efter att annonsen lagts ut så var vi nu måna om att verkligen hänga på låset och vara först. Vi gav oss av till Skutskär med våra två barn och bestämde oss på stående fot att köpa den. Vi var först och den blev vår.
När Lilla T satte sig i sätet sa han ”Åh som på båten, här vill jag bo.”
Husbilen är från 90-talet och var ju lite av en chansning, om jag ska vara ärlig. Jag kan absolut inget om bilar. Jag har förvisso gått en båtmotorkurs och bytt oljefilter, bränslefilter och drivremmar och ja, typ allt som går att byta på vår segelbåts båda motorer flera gånger om. Det var inte alltid lätt, men ganska kul och lärorikt och det hade jag ju lite nytta av nu inför köpet av husbilen då jag ändå kunde öppna motorhuven och inte bara killgissa att motorn var helt okej. Men i övrigt var det ju en chansning eftersom jag inte kan något alls om husbilar. Men går det så går det – och vad är det värsta som kan hända? Ja, då får jag väl lösa det också, tänkte jag. Tänkt och köpt! Grannarna bara skrattade när vi kom hem med husbilen. Vad skulle vi nu hitta på…
Bland det första vi gjorde var att riva ut heltäckningsmattan. Eller barnen gjorde det mestadels själva. Jag trodde att jag skulle hitta en mörk och sjukt omodern plastmatta under, men till min stora glädje hittade jag en fejkad fiskbensparkett i form av plastmatta. En del skador och slitage hade den och jag funderade länge på om jag skulle byta ut den, men i takt med att jag gjorde om så mycket annat var det som att man inte längre såg skavankerna i mattan så mattan fick faktiskt vara som den är.
Här kan du se mer från när heltäckningsmattan rök.
Vi fortsatte att tömma den på inredning och skruva loss de delar som var textilklädda.
Vi skurvade loss alla beslag och numrerade alla luckor för att veta var de skulle sitta när vi sedan målat dem.
Högt upp intill taket satt en bård av samma textil som på dynorna. Den skar jag bort med skalpell och hittade samma fejkträ under som resten av skåpen.
Jag funderade länge på det här med målning. Att måla på folierade luckor och skåp, skulle det verkligen bli bra – och hålla över tid? Så långt det är möjligt vill jag använda miljövänliga produkter i renoveringen, såsom i alla mina projekt.
Husbilen är till stor del klädd med en rödaktig fejkträ invändigt. Alla skåpluckor, skåpstommar, innerdörrar och garderober är klädda med en folierad film daterad 90-tal som på grund av den röda tonen ger ett orangerosa sken i hela bilen. Alltså tyvärr varken massivt trä eller en särskilt förlåtande kulör. Och med åren har folien fått skavanker, skador, solblekningar och är i mina ögon ruggigt ful, om jag ska vara ärlig. Men att måla en sådan här yta kan ofta vara en stor utmaning – på många sätt.
Jag har därför hört av mig till flera företag sedan jag köpte husbilen och frågat om de har en färg som skulle fästa bra, ge ett tåligt resultat som skulle hålla i många år. Och som dessutom är klimatvänlig!
Flera företag återkom och sa att de förvisso har färg som skulle fästa men som tyvärr inte är särskilt snäll mot miljön och att deras färg därför inte är något de själva rekommenderar för ett tåligt resultat. Och både ett hållbart resultat och klimat är viktigt för mig! Jag har alltför många gånger förut jobbat med färg som inte håller med åren och vet hur trist det är.
Till slut hittade jag en vattenbaserad grundfärg och snickerifärg från en ganska nylanserad färgproducent som kanske skulle kunna funka. Jag vände mig till Familjetapeter som under många år sålt tapeter och förra hösten började sälja sin egen färg som heter Wallpassion colors. De påstod att färgen skulle fästa på mitt underlag och hålla för många stötar och slag.
För att vara helt säker bestämde jag mig för att måla själv på folieringen och helt enkelt utsätta den för blöt färg i flera lager, slitage och nöt och stöt – innan jag gick loss med färg i heeeela husbilen. Men färgen höll vad Wallpassion lovade och har nu dessutom hunnit bli svanenmärkt.
Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Att renovera husbil är inte svårt, men tidskrävande och väldigt pilligt. Eftersom det är så litet finns det många utrymmen och vrår som är trånga och svåra att komma åt. Men Anza hjälpte mig att hitta smala penslar för dessa utrymmen och även penslar och rollers som skulle lämna minimalt med märken.
Här kan du läsa mer om valet av färg.
Här kan du se mer från grundmålningen.
Jag och Natalie målade, målade och målade i husbilen. Först allt i ett lager grundfärg och sedan två lager av snickerifärg ovanpå. Och när vintern kom och det blev alldeles för kallt för att värma upp husbilen var det tid att måla alla luckor. Vi tog in dem i huset och bredde ut oss på hela nedervåningen. Även de målades i tre lager.
Här kan du se mer från målning av luckor.
Kulören jag valde på luckor och skåpstommar är en kulör som jag blandat till själv och som jag döpt till Sommarljus. Det är, om du frågar mig, en perfekt cremevit-beige med svaga inslag av gul och rött för att få in lite värme i kulören. Det svagt gula och röda för tankarna till sommarljus och den fångar upp det naturliga dagsljuset fint under dagens alla klockslag. Den här kulören gör sig fantastiskt fint på väggen i våra svenska hem där solljuset står högt om sommaren och lågt om vintern och därför ger olika ljusinsläpp genom våra fönster. Den tar liksom tillvara på det naturliga ljuset och kommer till sin rätt väldigt fint just i det här nordiska ljuset vi har här. Jag tycker också att den blir väldigt snygg på gamla möbler och i höst ska jag själv ta mig an ett gammalt skåp och måla just i den här kulören. Kommer bli så vackert!
Därefter målades taket. Jag minns inte om det målades två eller tre gånger men det jag minns är att det gjorde otroligt stor skillnad. Ommålade luckor förstår ju alla att det gör stor skillnad. Men den gigantiska skillnaden det blir genom att måla om ett vitt tak med vit färg kan vara svår att föreställa sig. Jag har gjort många renoveringar och varje gång jag målar om tak slås jag av hur stor skillnad det faktiskt blir. I husbilen blev det så mycket ljusare och fräschare.
Här är en film från delar av målningen. I morgon publicerar jag andra halvan av den här sammanfattningen och då börjar det hända grejer, vill jag lova.
Reklamsamarbete: Inlägget presenteras i samarbete med Anza och Familjetapeters färg Wallpassion.