Sovrummet i vår förra lägenhet. Ett rum med vacker trapp, högt i tak och takfönster, som man inte kunde annat än att älska.
I vår förra lägenhet hade vi ett sovrum som jag älskade. Det låg på övervåningen och hade ett högt snedtak med takfönster och en trapp med ett karaktäristiskt trappräcke. Rummet var lite svårmöblerat på grund av trappen men jag älskade det ändå.
I nya huset är vårt sovrum det som har fått minst uppmärksamhet. Vi har lagt in nytt golv där men sedan har vi inte gjort något mer alls. Det är faktiskt det enda rum som vi inte målade om i somras. Inte för att vi gillar den mörka väggfärgen så värst utan mest för att vi behövde ett rum att kunna gå undan till under renoveringen av resten av huset.
Men snart ska Lilla T börja sova i sitt rum och i och med det ska vårt sovrum få en andra chans, känns det som. Nu ska jag fixa i ordning det så att man faktiskt vill vara där.
Så jag har satt på mig sovrumsglasögonen och spanar efter det mesta. På önskelistan står en riktigt bra säng, stämningsfull belysning, mörkläggningsgardiner, en tv som ser ut som en tavla när den inte används så att den knappt syns, väggdekorationer och riktigt skön och vacker bäddtextil. Bland annat och mycket mer.
