Det här huset ligger nära min familjs sommarstuga där jag har spenderat varenda sommarlov och otaliga helger året runt under hela min uppväxt. Varje gång vi har åkt och handlat har vi passerat det här huset och jag minns att jag redan som liten tänkte att det där huset skulle man allt ha. Vilken dröm!
Men med åren har det förfallit mer och mer. För någon vecka sedan bestämde jag och mamma efter att ha varit och handlat att faktiskt svänga av och köra in på den nästan igenvuxna vägen som ledde in till huset. Jag klev ur bilen och kikade in genom fönstrena. Och redan på väg från bilen till huset hade jag börjat fantisera om plankgolvet jag skulle hitta där inne som jag sedan skulle rusta upp, slipa och behandla och så småningom inreda på. I huvudet hade jag redan köpt huset och skissblocket skulle bli fullt av idéer…. Jag såg framför mig ett stort och öppet vardagsrum och en gigantisk ateljé för alla mina projekt. Alla min drömmar skulle rymmas där inne på något sätt.
Vilken besvikelse. Huset var fullt av höbalar. Någon bonde verkar tydligen tycka att det fina huset var ett ypperligt sätt att torka hö till korna. Jag kunde inte ens gå in i huset, så mycket hö fanns där inne. Suck!
Vilken otroligt vacker byggnad, jag förstår din besvikelse! Samtidigt glädjer det mig att huset trots allt ”används” istället för att stå helt tomt 🙂 tack för en inspirerande blogg!